En riktig bild.

Känslan av en förlorad barndom har lett till att jag söker efter den. I min strävan att komma närmare barndomen porträtterar jag barn, men jag vet att bilden jag skapar inte är fullständigt korrekt.
Därför får barnen här kommentera sina porträtt genom att måla på dem. Barnen reagerar på fotografierna och blir därigenom delaktiga i bilden som skapas. Resultatet blir en bild med två lager och två perspektiv. Men kan vi genom bilderna också få insikt om barnens förhållande till sig själva och kan vi genom bilder komma närmare barndomen? Finns det en riktig bild?

Azra Halilovic